Lymfdränage
Lymfdränage är en manuell behandlingsmetod för att understödja kroppens Lymfcirkulation.
Lymfdränage som behandlingsmetod utarbetades av Alexis Carrel vid 1900-talets början. Tekniken har sedan vidareutvecklats av bl.a. den danske biologen Emil Vodder på 30-talet.
Lymfan är en trögflytande vätskemängd (blodplasma) som tillför cellerna näring och avlägsnar slaggprodukter. Ibland kan lymfcirkulationen stanna upp, och stockningarna kan leda till att cellerna degenererar eller dör.
Lymfan pumpas fram av musklerna, tryck mot kärlen och i väggen till de större kärlen finns dessutom glatt muskulatur som genom sina sammandragningar håller lymfan i rörelse. I brösthålan bidrar det växlande trycket under andningsrörelsen till att framdriva lymfan. Den ständiga dräneringen av kroppsvävnaderna genom lymfkärlen är en förutsättning för blodets förmåga att utväxla vissa ämnen med cellerna.
Lymfströmmens viktigaste funktion är därför att transportera vävnadsvätskans protein tillbaka till blodet så att koncentrationsskillnaden mellan blod och vävnadsvätskan upprätthålls. Lymfströmmen bidrar dessutom till att reglera vätskebalansen mellan blod och vävnadsvätska och den spelar också en huvudroll för transporten av kolesterol och fettämnen från tarmen.
Lymfdränage är en manuell behandlingsmetod, där man med särskilda lätta massage rörelser- pumpande, glidande, tryckande rörelser i cirkel- eller spiralform – söker driva lymfvätskan vidare i rätt riktning. Genom att påverka lymfströmmen kan skadliga ämnen avlägsnas snabbare. Särskilt viktigt anses det vara att överflödig äggvita (proteinämne) i cellmembranen förs bort, då denna binder vätska så att svullnader (ödem) uppstår. Dränagen påverkar också det autonoma nervsystemet och verkar smärtstillande och lugnande. Lymfdränage kan utföras både som självmassage och som behandling med hjälp av en terapeut. Metoden används vid bl.a. hudåkommor, idrottsskador, ärr och acne